Guds Spelemän

Herr Mannelig

Bittida en morgon innan solen upprann
Innan foglarna började sjunga
Bergatrollet friade till fager ungersven
Hon hade en falskeliger tunga

Herr Mannelig herr Mannelig trolofven i mig
För det jag bjuder så gerna
I kunnen väl svara endast ja eller nej
Om i viljen eller ej

Eder vill jag gifva de gångare tolf
Som gå uti rosendelunde
Aldrig har det varit någon sadel uppå dem
Ej heller betsel uti munnen

Herr Mannelig herr Mannelig trolofven i mig
För det jag bjuder så gerna
I kunnen väl svara endast ja eller nej
Om i viljen eller ej

Eder vill jag gifva de qvarnarna tolf
Som stå mellan Tillö och Ternö
Stenarna de äro af rödaste gull
Och hjulen silfverbeslagna

Herr Mannelig herr Mannelig trolofven i mig
För det jag bjuder så gerna
I kunnen väl svara endast ja eller nej
Om i viljen eller ej

Eder vill jag gifva ett förgyllande svärd
Som klingar utaf femton guldringar
Och strida huru I strida vill
Stridsplatsen skolen i väl vinna

Herr Mannelig herr Mannelig trolofven i mig
För det jag bjuder så gerna
I kunnen väl svara endast ja eller nej
Om i viljen eller ej

Eder vill jag gifva en skjorta så ny
Den bästa I lysten att slita
Inte är hon sömnad av nål eller trå
Men virkat av silket det hvita

Herr Mannelig herr Mannelig trolofven i mig
För det jag bjuder så gerna
I kunnen väl svara endast ja eller nej
Om i viljen eller ej

Sådana gåfvor toge jag väl emot
Om du vore en kristelig qvinna
Men nu så är du det värsta bergatroll
Af Neckens och djävulens stämma

Herr Mannelig herr Mannelig trolofven i mig
För det jag bjuder så gerna
I kunnen väl svara endast ja eller nej
Om i viljen eller ej

Bergatrollet ut på dörren sprang
Hon rister och jämrar sig svåra
Hade jag fått den fager ungersven
Så hade jag mistat min plåga

Herr Mannelig herr Mannelig trolofven i mig
För det jag bjuder så gerna
I kunnen väl svara endast ja eller nej
Om i viljen eller ej

Vänner och fränder

Vänner och fränder de lade om råd
Hur de skulle gifta bort sin fränka i år
Uti rosen
Lade om råd
Hur de skulle gifta bort sin fränka i år

Dig vill vi giva en kungason till man
Som haver mera guld än lille Roland haver land
Uti rosen
Kungason till man
Som haver mera guld än lille Roland haver land

Om lördan och söndan budet utgick
Om måndan och tisdan skull skådas vad hon fick
Uti rosen
Budet utgick
Om måndan och tisdan skull skådas vad hon fick

Om onsdan och torsdan blandades vin
Om fredan och lördan dracks hederdagen in
Uti rosen
Blandades vin
Om fredan och lördan dracks hedersdagen in

De drucko i dagar de drucko i två
Men inte ville bruden åt sängarne gå
Uti rosen
Drucko i två
Men inte ville bruden åt sängarne gå

De drucko i dagar de drucko i tre
Men inte ville bruden åt sängarne se
Uti rosen
Drucko i tre
Men inte ville bruden åt sängarne se

Då kom där in en liten sjödräng
Och han var allt klädd uti blå kjortelen
Uti rosen
Liten sjödräng
Och han var allt klädd uti blå kjortelen

Han ställde sig vid bordet och talade så
Jag ser endast masterna som där gå
Uti rosen
Talade så
Jag ser endast masterna som där gå

Så lyster det Jungfrun åt högan loftet gå
Så springer hon den vägen mot sjöastranden låg
Uti rosen
Högan loftet gå
Så springer hon den vägen mot sjöastranden låg

Hon sprang uppå stenar hon sprang uppå tå
Men aktade sig väl för böljorna de blå
Uti rosen
Sprang uppå tå
Men aktade sig väl för böljorna de blå

Så bjödo de henne i skeppet in
Och bjöd henne att dricka båd mjöd och vin
Uti rosen
Skeppet in
Och bjöd henne att dricka båd mjöd och vin

Jag ser jag ser på dina vita fingrar små
Att vigselring ej suttit på den förrän igår
Uti rosen
Vita fingrar små
Att vigselring ej suttit på den förrän igår

Jag ser jag ser på dina guldgula hår
Att brudekrans ej suttit på dem förrän igår
Uti rosen
Guldgula hår
Att brudekrans ej suttit på dem förrän igår

Jag ser jag ser på dina snövita bröst
Att de ej har varit någon småbarnatröst
Uti rosen
Snövita bröst
Att de ej har varit någon småbarnatröst

Och Jungfrun hon lägger sig vid lille Rolands sida
Hon känner sig varken sorgsen eller kvida
Uti rosen
Lille Rolands sida

Min man

Känner du den som dansa med mig
Gula skinnbyxor hade han på sig
Men min man han hade gröna

Känner du den som dansa med mig
Gula skinnbyxor hade han på sig
Men min man han hade gröna

Känner du den som följde mig hem
Svarta skinnstövlar hade han på sig
Men min man han hade bruna

Känner du den som följde mig hem
Svarta skinnstövlar hade han på sig
Men min man han hade bruna

Känner du barnet uti min famn
Maja på Berget är hennes namn
Men min mans hon heter Stina

Känner du barnet uti min famn
Maja på Berget är hennes namn
Men min mans hon heter Stina

Känner du den som gladde mig så
Nu är han gammal nu är han grå
Men min man han lever ännu

Känner du den som gladde mig så
Nu är han gammal nu är han grå
Men min man han lever ännu

Varulven

Jungfrun hon skulle sig åt stugan gå
Linden darrar i lunden
Så tog hon den vägen åt skogen blå
Ty hon var vid älskogen bunden

Och när som hon kom till skogen blå
Linden darrar i lunden
Där mötte henne en ulv så grå
Ty hon var vid älskogen bunden

Kära ulver du bit inte mig
Dig vill jag giva min silversärk

Silversärk jag passar ej på
Ditt unga liv och blod måst gå

Kära du ulver bit inte mig
Linden darrar i lunden
Dig vill jag giva min silversko
Ty hon var vid älskogen bunden

Silversko jag passar ej på
Linden darrar i lunden
Ditt unga liv och blod måst gå
Ty hon var vid älskogen bunden

Kära du ulver du bit inte mig
Dig vill jag giva min guldkrona

Guldkrona jag passar ej på
Ditt unga liv och blod måst gå

Jungfrun hon steg sig så högt i ek
Linden darrar i lunden
Och ulven han gick ner på backen och skrek
Ty hon var vid älskogen bunden

Ulven han grafte den ek till rot
Linden darrar i lunden
Jungfrun gav upp ett så hiskeligt rop
Ty hon var vid älskogen bunden

Och ungersven han sadlar sin gångare grå
Linden darrar i lunden
Han red litet fortare än fågeln flög
Ty hon var vid älskogen bunden

Och när som han kom till platsen fram
Linden darrar i lunden
Så fann han ej mer än en blodiger arm
Ty hon var vid älskogen bunden

Gud trösta Gud bättra mig ungersven
Linden darrar i lunden
Min jungfru är borta min häst är förränd
Ty hon var vid älskogen bunden

Hilla Lilla

Hilla Lilla sitter i kammaren sin
Ingen vet min sorg utan Gud
Hon fäller så mången tår uppå kind
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger

Brådt kom bud för drottningen in
Stolts Hilla Lilla syr så vildt i sömmen sin
Ingen vet min sorg utan Gud

Drottningen axlade kappan blå
Så månde hon sig till stolts Hilla Lilla gå
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger

Nådiga Drottning I sätten er här ned
Att jag må tälja mina sorger för er
Ingen vet min sorg utan Gud

Min fader han höll mig så hederlig
Ingen vet min sorg utan Gud
En riddare dagligen tjänte mig
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger

Och det var Hertig Hillebrand
Ingen vet min sorg utan Gud
Med honom så månde jag fly utav land
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger

Och när som vi kommo i rosende lund
Ingen vet min sorg utan Gud
Där lyste Hertig Hillebrand att vila en stund
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger

Han somnar en stund allt uti mitt sköt
Ingen vet min sorg utan Gud
Han sof där en sömn så ljuvlig och söt
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger

Hillebrand Hillebrand sov inte nu
Jag hörer min fader och mina bröder sju

Jag hade ej förr utsagt dessa ord
Förrn sju sår lade Hillebrand till jord

Min broder han tog mig en guldgulan lock
Så binder han mig vid sadelknopp

Och när som vi kommo i första led
Min sorgbundna moder hon ståndar dervid

Då ville min broder kvälja mig
Min moder ville bortsälja mig
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger

Så sålde de mig för en klocka ny
Ingen vet min sorg utan Gud
Hon hänger i Marie Kyrkeby
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger

När moder min hörde den klockans klang
Ingen vet min sorg utan Gud
Hennes hjerta sönder i stycken sprang
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger

Stolts Hilla Lilla slöt sitt tal härmed
Ingen vet min sorg utan Gud
Så föll hon död ned för Drottningens knä
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger

Idag som igår

I dag som i går och flaska vid mitt lår
Rätt som mæ går så te mæ oss en tår

I dag som i går och flaskan vid mitt lår
Rätt som vi går så tar vi oss en tår

Njaalkeme
   (South-Saami)

Lastemååjegeh jeenjesh sjidteme
Njaalkeme stuerebe enn åvtesne
Moereh aajngesem steerieh, jaamah jïh gahtjah

Almetje goh snöölhke mah tjelmehts sjidteme
Njaalkemem lea dïhte maam manne damtam

Njaalkeme bijre jarkan

Hunger (Njaalkeme)
(Swedish)

Lövmaskarna har blivit många
Hungern, större nu än någonsin
Träden håller andan, dör och faller

Människan är som en varg som mistat synen
Hunger är det enda som jag känner

Hunger överallt

Herr Holger

Fru Tala hon drömde en dröm i natt
Vak upp här är en god tid
Att den rike herr Holger han skulle ge tappt
Den rike herr Holger

Jag drömde jag drömde om vår gångare grå
Han bar dig till tinget du dödde där uppå

Min kära fru Tala du säg icke så
Dina drömmar kan väl vakna om en åtta år

De stötte på dörren med stänger och spjut
Är herr Holger är in där så skall han här ut

Herr Holger han talte till svennerna två
I läggen gullsadeln på gångaren grå

När som de var komna till Köpenhamn
Der ståndar kung Kristian på hvitan den strand

I varen välkommen herr Holger till mig
Herr Holger herr Holger det kostar ditt lif

Kung Kristian klippte det hufvudet af
Så blodet det neder till fötterna rann

När fru Tala fick se hennes herre var lik
Så domnas hon under skarlaknen hvit

Herr Holger blev grafven när klockan var tolf
När klockan var elfva så kom han igen

Han klappar på dörren med fingrarne små
Fru Tala stig upp dra låsarne frå

Med ingen så hafver jag stämma utsatt
Och ingen så släpper jag in uti natt

Min kära fru Tala gif bonden sin ko
För i helvete der är så svårt att bo

Fru Tala gif Romman och Skromman igen
För i helvete är så svårt att brinna för din vän

Nej om jag så skulle i helvete som svan
Så vill jag ej blifva utfattig försann

Far du i helvete med svennerna dina
vak upp här är en god tid
Så kommer jag efter med möerna mina
Den rike herr Holger

Guds Spelemän

Var äro de män som drogo här vägen fram
Med milda ögon och sorgsna för brott och skam

Små bröder i mörka skogar med ulv och snö
Var äro de män som drogo så stort att dö

De logo bara för drivan och köld och pil
Små bröder i mörka skogar med mil på mil

Från människors hyll och gårdar där ondskan satt
Vem hör deras silverklockor i molntung natt

Var äro de bröder gångna och spelemän
I dalen sade man mig att de lever än