Konung Vallemo var en så viser man
han gifte sin dotter på främmande land
Den ena dagen stod hon brud
den andra dagen i bojor och järn
Och varför ska ni binda mig
Ty du var ej mö när du kom till mig
Och hade jag mig en trogen vän
som bore de ord till min fader ikväll
Och fram kom där den gamla Gam
och nog så skulle jag förat fort fram
Å hade jag något till ungarna mina
Jag skulle vara där inom ett par timmar
Lägg dina ungar vid mitt bröst
så får de äta så mycket som dom lyster
Å här sitter du konung Vallemo
Imorgon ska din dotter på brinnande bål
Och far din väg du gamla Gam
Min dotter hon fick en så hederlig man
Å vill ni ej de orden tro
så se hennes nyckel uti min klo
Konung Vallemo gick åt stallet in
och Blacken så lägger han sadeln uppå
Å när han kom till grevens gård
så gnägga Blacken murarna ifrå
Och Blacken lyfte upp sin fot
den slog han i Grevens hjärterot
Så satte hon på Blackens bak
så rider hon hem uti god mak
Euchari
O Euchari in
leta via
Solens värme dröp i dig
som doften av balsam
Solens värme dröp i mig
som doften av balsam
Allt som rör sig andas lugnt,
driver över marken
Solens värme dröp i dig
som doften av balsam
O Euchari in leta via
Dina händer söker mig
som brinner av längtan
Mina händer söker dig
som brinner av längtan
Allt som rör sig andas lugnt,
driver över marken
Dina händer söker mig
som brinner av längtan
O Euchari in leta via
Halling
Jorån
Halling
Jåron halling
Jåron
Låg med gutan fjåron för fjåron
Det tosse Jåron var lite te näring
Ligge med gutan fjäring fe fjäring
Halling Jåron halling Jåron
Låg med gutan fjåron för fjåron
Det tosse Jåron var lite te näring
Ligge med gutan fjäring fe fjäring
Vedergällningen
Jag blev
född förr
än tuppen gol
-Mina stigar de ligga så vida
Min moder blev död innan upp rann sol
-Själv måste hon sorgen förbida
Min fader drager så vitt om land
-Mina stigar de ligga så vida
Så ond en styvmoder han på fann
-Själv måste hon sorgen förbida
Först skapte hon mig i nåler
och sade jag skulle tråna
Så skapte hon mig i kniver
och sade jag skulle icke trivas
Så skapte hon mig i saxer
och sade jag skulle icke växa
Så skapte hon mig i ulven grå
och sade jag skulle åt skogen gå
Hon sade jag skulle ej få bot
-Mina stigar de ligga så vida
Förrän jag druckit min broders blod
-Själv måste hon sorgen förbida
Så lade jag mig under lida där
-Mina stigar de ligga så vida
styvmodern min skulle framrida
-Själv måste hon sorgen förbida
Så lade jag mig under spånge
Där min styvmoder skulle framgånga
Där tager jag till med mäste
Min styvmoder utav häste
Så tog jag till med harme
Hennes foster ur hennes barme
När jag hade druckit min broders blod
Så blev jag en riddare bold och god
Nio
år
Första
gåvan hon av
styvmodern fick
Nio år ska du gå med fostret ditt
Kari hon frågte till herr Peder så
Hur länge ska en kvinna med fostret gå
Mig väcker så lönneliga sorgen
Fyrtio veckor är det förvisst
Så gick Maria med Jesu Krist
När som det led till det nionde år
Då ville hon hem till sin fader gå
Herr Peder han sade till småsvenner så
Gåen och sadlen gångaren grå
Kören så vackert över den bro
Att I ej väcken människor och gören oro
Kören så vackert genom den by
Att I ej väcken hundar och gören stort gny
När som hon kom till sin faders gård
Där fadern ute för henne månd stå
Kära min fader I gläds ej åt mig
Det är ej stor glädje som följa med mig
Härifrån for jag då jag var ung
Nu kommer jag igen nu är jag så tung
Härifrån for jag då jag var mö
Nu kommer jag igen nu ska jag och dö
Sorgsen
ton
Med sorgsen
ton jag sjunga
vill
Om ett förfärligt under
Du som det hör märk noga till
Och minns det alla stunder
Vid Gibbau by vid Penne strand
I Pommern i det tyska land
sig denna saken händer
En fattig bonde bodde där
och barn han hade många
Som gjorde honom stort besvär
om bröd han nödgas gånga
Den äldsta dottern av sin far
samt mor och syskon avsked tar
och ger sig ut att tjäna
En tid därefter hände sig
att fadern hennes dödde
och modern som sig ömkelig
på käpp och krycka stödde
bad dottern som var tämligt rik
till graven hjälpa faderns lik
som barnslig plikt befaller
Hon svarte det går mig ej an
Ej för mig skuld det bringar
Begraven hur i vill och kan
Men jag mitt mynt ej skingrar
Hur jag går klädder var man ser
Stor sak vad grav man gubben ger
Ej därom någon sköter
Då hennes fru slik hårdhet såg
Hon mera ädelt tänkte
Hon var barmhärtig i sin håg
Hon mat och pengar skänkte
Dess fru gav henne tvenne bröd
att ge sin mor som led stor nöd
och sådan hjälp behövde
När hon ett stycke hade gått
och harmsen brödet burit
Sin frus barmhärtighet försmått
och argt på modern svurit
kom hon där vägen oren var
tänk vad för medel då hon tar
att fina skorna spara
Där fanns ej sten där fanns ej spång
varpå hon kunde kliva
Gå kring blev vägen alltför lång
ej vill hon smutsig bliva
Då lägger hon de bröden så
att hon på dem kund torrskodd gå
men straffet resan stäckte
Dess fötter fastnar genast kvar
då hon på brödet träder
På benen hon förgäves drar
hon bannar svär och hädar
Ty som en stor och jordfast sten
orörlig står ock hennes ben
i marken synes fasta
Hon ropar då jag usla barn
försmått min moder snälla
har själv mig snärjt i syndens garn
det får jag nu umgälla
Om hjälp hon tigger varje man
de bjuda till men ingen kan
dess fot från marken röra
Ej kunde hon de sista ord
med bruten röst framföra
förrän den eljest fasta jord
begynte sig att röra
Hon knäppte sina händer ihop
och sjönk så neder i en grop
som henne strax betäckte
I människor betänken er
högfärden låten fara
Och girigheten som man ser
är och en farlig snara
Låt pigans ofärd varna er
Från synd och flärd allt mer och mer
och från högfärdig levnad
Herr
Holkin
Herr Holkin
han haver lockat
mig
-villa rosor mig lova
att jag skulle giva honom min tro
-med de andra de sova där leker han en afton
Och haver herr Holkin lockat dig
-villa rosor mig lova
så ska du mer aldrig bo hos mig
-med de andra de sova där leker han en afton
Och drottningen ville sina tärnor lära
-villa rosor mig lova
allt huru de skulle försvara sin ära
-med de andra de sova där leker han en afton
Ack om jag hade mig en fulltrogen vän
-villa rosor mig lova
som budena bar till herr Holkin ikväll
-med de andra de sova där leker han en afton
Falska tärnan var så snar att svara
-villa rosor mig lova
och vill ingen ann' skall jag budena bära
-med de andra de sova där leker han en afton
Och när hon kom till Holkins gård
-villa rosor mig lova
ute för henne herr Holkin står
-med de andra de sova där leker han en afton
Liten Kerstin haver mig till dig sänt
-villa rosor mig lova
hon bad ni skulle rida till henne ikväll
-med de andra de sova där leker han en afton
Hon haver eder fött en dotter
-villa rosor mig lova
hon är långt svartare än svartaste jord
-med de andra de sova där leker han en afton
Och skänk henne dessa vinflaskor in
bed henne dricka all sorg ur sitt sinn
Bed henne varken sörja eller kvida
imorgon så vill jag till henne rida
Falska tärnan gångar till sjöastrand
Där drack hon ur vinet och tömde i vann'
Herr Holkin han skänkte de vann'flaskor in
-villa rosor mig lova
ty aldrig så vill han till eder rida
-med de andra de sova där leker han en afton
Herr Holkin han var ej långt därifrån
-villa rosor mig lova
han hörde väl efter hur talet skull gå
-med de andra de sova där leker han en afton
Kersti vänd dig ej bort från mig
-villa rosor mig lova
Jag har väl ej ämnat att svika dig
-med de andra de sova där leker han en afton
Falska tärnan skall levande sättas i jord
-villa rosor mig lova
Som velat förråda så menlöst blod
-med de andra de sova där leker han en afton
Bläck
Ge mig hit
lite bläck och
en penna
Jag vill rekommendera ett brev
Du skall alltid få se och besinna
Att jag håller ingen kärare än dig
Förr skall hälleberget rämna såsom is
Förr skall solen borttappa sitt sken
Förr skall skogen bli förvandlad till en duva
Innan jag dig min vän överger
Förr så spelade jag på guldtärning
Förr så spelade jag på klaver
I det samma så övergav mig sorgen
Jag skall aldrig borttappa dig mer
Förr skall hälleberget rämna såsom is
Förr skall solen borttappa sitt sken
Förr skall skogen bli förvandlad till en duva
Innan jag dig min vän överger
Ge mig hit lite bläck och en penna
Jag vill rekommendera ett brev
Du skall alltid få se och besinna
Att jag håller ingen kärare än dig
Förr skall hälleberget rämna såsom is
Förr skall solen borttappa sitt sken
Förr skall skogen bli förvandlad till en duva
Innan jag dig min vän överger
Brun
Brun han
rider till jungfruns
gård
- Brun sover allena
- Ute för honom jungfrun står -
Det blåser och det regnar
-nordast uti fjällen, där vila ock tre nordmän -
Brun han breder ut kappan blå
- Brun sover allena
Och själver lyfter han jungfrun uppå.
Det blåser och det regnar
- nordast uti fjällen där vila ock tre nordmän -
Brun han rider till Rosenlund,
- Brun sover allena
Där lyster han att vila en stund.
Det blåser och det regnar
- nordast uti fjällen där vila ock tre nordmän -
Och hör du min jungfru vad jag säger om dig:
- Brun sover allena
Här har jag gjort av med femton jungfrur förr.
Det blåser och det regnar
- nordast uti fjällen där vila ock tre nordmän -
Och Brun han lade sig i jungfruns sköt
- Brun sover allena
Och på honom rann en sömn så söt.
Det blåser och det regnar
- nordast uti fjällen där vila ock tre nordmän -
Jungfrun tog upp sin förgyllande sno,
- Brun sover allena
Så band hon Brun till hand och till fot.
Det blåser och det regnar
- nordast uti fjällen där vila ock tre nordmän -
Statt upp du Brun så hastelig,
- Brun sover allena
Jag vill ej i sömnen förgöra dig.
Det blåser och det regnar
- nordast uti fjällen där vila ock tre nordmän -
Och jungfrun tog upp sin förgyllande kniv,
- Brun sover allena
Så stack hon den i Bruns unga liv.
Det blåser och det regnar
- nordast uti fjällen där vila ock tre nordmän -
Och ligg nu här båd' för hund och för Ramm -
- Brun sover allena
Ännu skall jag bära mitt jungfrunamn.
Det blåser och det regnar
- nordast uti fjällen där vila ock tre nordmän -
Och ligg nu här på svartan mull
- Brun sover allena -
Ännu skall jag bära mitt jungfrugull
Det blåser och det regnar
- nordast uti fjällen där vila ock tre nordmän -
