Moderen och
dottren stod och
bakade bröd
In kommer räfven med sin päls så röd
Moderen och dottren stod och silade vin
In kommer ulfven i sitt gråa skinn
Är icke du vår moder som ej gav oss liv
Nu skall du stekas opp och ätas med kniv
Är icke du vår moder som ej gav oss mat
Nu skall du stekas opp och läggas på fat
Är icke du vår moder som ej gav oss dryck
Nu skall du slaktas och skäras i styck
De togo moderen och dottren och rev deras kläder
De togo moderen och dottren och slet dem isär
De togo dem ifrån deras bröd och vin
Började klösa, sarga deras skinn
Nu var den moderen och dottren död
De sögo och drucko deras blod så röd
De togo den moderen och dottren så god
Drucko begärligt deras hjärteblod
Knappt de hade druckit deras varma blod
Förrän trollpackan allt framför dem stod
Trollpackan slog dem med förtrollad stav
Två vackra prinsar var vad staven gav
"Jag slog er med min stav, förbannelsen vek
Vållad av straffad moderns grymma svek"
Kulleritova
Je klettre
opp
på´n stor´n stejn
Lure så de höurles allt heim
Till tileri torum, tolv rövar´ i skogom
Tolv kära vära döm
Storoxen hängde döm, gehll´n barna skrämde
döm,
Små hunnan dängde döm
Allt sen je höurle, a gullros mi göule
Långt långt långt långt sönna
Dårfjelle
Liten Kersti
Det bodde en
bonde på
Östervalla hed
Och den lilla
Döttrar det hade han och rara voro de
I vånn stall har hon tjänt uti lönndom
Han hade fella fyra hand hade fella fem
Och den lilla
Liten Kersti hon var allra rarast utav dem
I vånn stall har hon tjänt uti lönndom
Liten Kersti hon går sig åt skräddareby
Och den lilla
Och låter sig skära de riddarkläder ny
I vånn stall har hon tjänt uti lönndom
Liten Kersti hon går sig åt skomakareby
Och den lilla
Och låter sig göra de riddarstövlar ny
I vånn stall har hon tjänt uti lönndom
Om dagen så rider hon de fålar i grön äng
Och den lilla
Om natten så sover hon i hertigens säng
I vånn stall har hon tjänt uti lönndom
Om dagen så rider hon de fålarna till vann
Och den lilla
Om natten så sover hon på hertigens arm
I vånn stall har hon tjänt uti lönndom
Vår stalledräng har blivit så underligen tjock
Och den lilla
Så han kan inte kliva i sadelen opp
I vånn stall har hon tjänt uti lönndom
Vår stalledräng har blivit så underligen fet
Och den lilla
Så han kan inte rida när solen skiner het
I vånn stall har hon tjänt uti lönndom
När drottningen in genom stlldörren steg
Och den lilla
Liten Kersti hon bort under stallkrubban smög
I vånn stall har hon tjänt uti lönndom
Hertigen han breder ut kappan så blå
Och den lilla
Däruppå föder hon de sönerna två
I vånn stall har hon tjänt uti lönndom
Frökner och prinsesser de gräto uti harm
Och den lilla
För liten Kersti sover uppå unge kungens arm
I vånn stall har hon tjänt uti lönndom
Frökner och prinsesser de gräto uti flod
Och den lilla
För det han sig en bondedoter tog
I vånn stall har hon tjänt uti lönndom
Inte
sörja vi
Inte
sörja vi för
morgondagen
mycket mindre för ett annat år
Inte sörja vi för morgondagen
mycket mindre för ett annat år
Våra penningar skall vi förvända
som till kaffe som till brännvin
jämte vägen ska vi hålla krog
Våra penningar skall vi förvända
som till kaffe som till brännvin
jämte vägen ska vi hålla krog
Den
Bortsålda
Det bodde en
herre på
Sartavalla ö
Han sålde sin dotter alltför en halva brö
Du må nu komma till det Judiska land till att vandra
Sjömännerna de kasta sina åror över bord
Skön jungfrun hon vrider sina händer uti blod
Å kära mina sjömänner i vänten en stund
Jag ser min broder komma i rosende lund
Å kära min broder du haver ej mer än guldfålarna
två
Den ena kan du sälja och lösa mig igen
Jag vill ej komma till det Judiska land till att vandra
Ej haver jag mer än guldfålarna två
Men ingen kan jag sälja och lösa dig igen
Du må nu komma till det Judiska land till att vandra
Sjömännerna de kasta sina åror över bord
Skön jungfrun hon vrider sina händer uti blod
Å kära mina sjömänner i vänten en stund
Jag ser min fästman komma i rosende lund
Å kära min fästeman du haver ej mer än
guldringarna två
Den ena kan du sälja och lösa mig igen
Jag vill ej komma till det Judiska land till att vandra
Ej haver jag mer än guldringarna två
Den ena ska jag sälja den andra ska du få
Du må ej komma till det Judiska land till att vandra
Styvmodern
Små
barnen de
fråga sin fader om lov
Om de på sin moders grav kund få gå
Du ädla mö och skön jungfru
Ja nog kan ni få lov till graven att gå
Om ni kan finna någon nytta därå
Du ädla mö och skön jungfru
Den ene grät tårar den andre grät blod
Den tredje grät sin moder ur den svartaste jord
Du ädla mö och skön jungfru
Fru Gyllenborg hon knackar med fingrarna små
Statt genast upp fru Silverlod dra låsen ifrå
Du ädla mö och skön jungfru
Vill du nu ej vara en moder så god
I avgrunden skall jag reda dig en stol
Du ädla mö och skön jungfru
Men vill du nu vara en moder så god
I himmelriket skall jag duka dig ett bord
Du ädla mö och skön jungfru
